Om det sociala spelet på en löparbana (och 400 m-intervaller)

Enligt löparmytologin (och Wikipedia) brukade Bannister (som var neurolog) använda sin lunchpaus till att springa 2 k till närmaste löparbana, bränna av ett stort antal 400-m repetitioner i vansinnestempo, springa tillbaka till sjukhuset och äta lunch på timmens återstående 14 min. Sen slog han världsrekord på en engelsk mile. Snorsportarn arbetar också på sjukhus, är vagt inriktad åt samma håll (samma kroppsdel), och inspirerades därför idag att använda sin lunchpaus til 400-m intervaller.

Det blev ganska varma intervaller, eftersom jag råkat ta med mig mina fleece-fodrade tights, och underställströjan visade sig tillhöra min fru, dvs några storlekar för liten. Jag var inte ensam på banan och ville inte visa mig i varken tröjan-som-visade-magen eller ingen tröja alls, och behöll överdragsjackan på. Det var åtminstone en bättre lösning än när jag åkte på konferans och tog med min hustrus kritstrecksrandiga kostym, det kunde ingen överdragsjacka i världen mörka...

Jag var som sagt inte ensam på banan, en annan snorsportare stegade omkring vid 100-m starten. Jag har aldrig varit på en löparban förr (sant) och vet inte om det finns några särskilda outtalade sociala hierarkiregler. Hursomhelst glodde jag och den andre snorsportaren på varandra i smyg som om för att värdera vem som var (snorigast?) (snabbast?) bäst. Av kläderna att döma var den andre högre på löparhierarkin. Jag har förstått att klädeshierarkin är indelad i några tydliga trappsteg:

1. Tights. Grundkrav
2. Linne. 3-5 ggr coolare än T-shirt.
3. Korta, slitsade löparshorts. Fult men rätt.
4. Snabba skor
5. spikskor (om du är på bana, annars är det bara konstigt)

Den Andre hade spikskor (och orangea solglasögon, vilket jag har lite svårt att kategorisera som helt rätt eller helt fel), så jag förstod att han var en Bättre (inte säkert snabbare, men Bättre!) löpare och höll mig på behörigt avstånd. Nåväl, till saken: jag sprang

3 x 4 x 400 m @ 1.30 (1.26 - 1.32)

och kände mig nöjd men varm. Den Andre hade ett lite mindre straight-forward träningsupplägg: promenera runt på 100-m startlinjen. Stå stilla lite. Jogga 25 m. Gå och hämta startblock. Köra 2 starter. Stå lite mer. Jogga lite i kurvan. Sitta lite. Köra en rusch på 100 m. Gå hem. Är det så man tränar kort- och medeldistans?? När jag kom tillbaka till sjukhuset hade jag inte 14 min kvar av min lunchtimme att äta på.