Under 2,5 mil i ganska långtråkigt tempo på morgonen får man ibland när man ser en sten eller en kotte eller en ekorre den där känslan av att allt sitter ihop i en stor och vacker helhet, som man själv är en liten, men ändå, en del av. Sen tar man en klunk ljummen saft, kommer ihåg att man har ont i magen och egentligen borde vara tillbaka på jobbet vid det här laget, och så är allt som vanligt igen.
c:a 23-25 km (tog inte med GPS'en)
c:a 2:00-2:15 (glömde trycka igång klockan)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har faktiskt lagt till din blogg på bloglovin, så jag vet när du har uppdaterat!
SvaraRadera