måndag 24 maj 2010

Göteborgsvarvet 2010

1.28.
Plats 410.
Varken dåligt eller bra, och flera omständigheter gör att det inte kunnat sluta annorlunda.

Egentligen var loppet redan klart när jag ställde mig i startfållan i solgasset, för sent för att få en plats långt fram, men med gott om tid att svettas i sollgasset innan startskottet.
Kroppen var trött. Det fanns inget utrymme att värma upp nära starten, och ingen vilja att jogga några km bort bara för att kunna göra stegringslopp. Ingen i min del av fållan, sannolikt inte jag heller, gav sken av att ha vilja eller förmåga att öppna med några km på 4 blankt.
Luften rörde sig inte. Det var varmt.
Startskott för eliten. Vänta 3 min. Iväg.

Själva loppet är egentligen helt händelselöst.
Svår trängsel och slalomlöpning km 1. Klockan visar 4:25.
Svår trängsel och slalomlöpning km 2 Klockan ånyo 4:25.
Trängseln glesnar något och jag försöker lägga ansträngningsnivån på 4:00. Varje km visar klockan 4:05-4:10.
Det är varmt. Efter 8 km börjar jag glömma bort att ta km-tider och kring 10-15 börjar värmen kännas kall. Jag fryser lite. Bestämmer mig för att dra ner på tempot, eller snarare att inte öka. Egentligen är det inget val. Benen kan tvingas att springa lite fortare, men viljan kan inte tvingas att tvinga benen. Jag varken orkar eller vill bli tröttare.
I mål. Mer nöjd än missnöjd, det hade helt enkelt inte kunnat sluta annorlunda.

Bakom mig på spårvagnen till hotellet hör jag hur en löpare kräks i sin gula plastpåse med rabattkuponger till Nordstan och reklam för Glenn Strömbergs pastafabrik.

måndag 17 maj 2010

en recovery-cigarr på det här, så...

ooptimalt

Om 5 dagar är det spektakeltävling i den goda staden Göteborg. Förberedelserna har inte varit perfekta.
Först besvikelse över beskedet att jag inte duger till att starta i 1A, utan får stå och trängas med kreti och pleti i 1B (Skoda istället för Maserati. Dressman istf Hackett. Delad 3:e-klass hytt utan fönster tillsammans med 4 berusade estländska lastbilschaufförer och det finns bara 4 kojer istf... etc.)

Därefter kedjeviros senaste 2 veckorna som medfört viss ändring av träningen. (I princip ingen träning alls istället för en smidig övergång från mycket marafart till 2 veckor av tröskel och syra.)

Vad göra? I vanliga fall är pre-race veckan kortare men snabbare, vilket brukar funka bra. Nu räcker det inte med "bra"; det behövs "jättebra", "osannolikt" eller "mirakulöst". Denna särskilda pre-race vecka blir det därför vanliga planen fast extrapolerad - obefintlig volym men fort som ögat.

Smart? - Teksamt.
Genomtänkt? - Njae.
Effektivt? - I bästa fall oklart.
På lördag kommer facit.