onsdag 29 december 2010

note to self.

De som springer maratonlopp har ofta ett uttalat mål med spektaklet; typ "ta sig runt", "ta sig runt utan att gå", "under fem/fyra/tre/två timmar" osv. Ett mål de flesta har, men inte vill skylta med, är användning i skrytsammanhang. Man vill kunna svara på frågor, eller inleda konversationer, med "när jag sprang Stockholm Marathon, bla bla" så ofta som tillfälle gives, inte alltid i helt relevanta sammanhang.

Ok, häng med nu.

Skrytmålet kommer bäst till sin rätt när det går att kombinera med ett resultat som är bättre än vad mannen-på-gatan skulle göra om han kidnappades från morgonkaffet en lördag i juni, kördes med förbundna ögon till STHLM och dumpades utanför Stadion iförd löparskor och linne. Ännu hellre ska resultatet kunna höja ena ögonbrynet på initierade marathonveteraner, och gärna utgöras av jämna och fina siffror.
Därför vill många motionärer (inkl jag själv) springa ett marathonlopp under tre timmar.

Nu till poängen: och en liten varning till andra lata där ute.

Om man tagit ut ett litet förskott på skrytet, och sagt att man ska springa marathon under tre timmar, är det ganska viktigt att man tränar som attan.
(tänk Rocky som går upp klockan 3, dricker råa ägg av något oklar anledning, och joggar en mil i 2 plusgrader och duggregn).
Annars är risken att det inte blir om man planerat.
(tänk Rocky som vilar och äter prinskorv hela december, går upp i ringen mot Dolph Lundgren,  får spö med KO i första ronden.)