måndag 28 maj 2012

A New Hope

Idag (eller egentligen igår, eftersom klockan är över midnatt) är det på dagen 35 år sedan den första filmen i Star Wars-serien hade premiär. Den här filmen betyder mycket för mig, och då menar jag inte bara att vi är jämnåriga eller att jag under en kort period i gymnasiet kunde i princip alla repliker utantill.

Betydelsen är djupare än så eftersom filmens tema på ett djupare abstrakt plan är så nära kopplat till mitt liv.

Låt mig förklara. (förtydligande av symboliken inom parentes)

Det är helt uppenbart att filmens huvudperson är en symbol för en man (i yngre medelåldern) som har stora ambitioner med sitt liv (marathon sub 3h) men inte har en tydlig plan eller riktning (obefintlig försäsongsträning pga förkylning, lättja och motivationsproblem)

Efter lite om och men förstår han att han är ödesbestämd att vara Jedi-krigare (marathonlöpare) och efter att ha övat lite med sitt lasersvärd (sina racingflats) samt några allmänna dramaturgiska förvecklingar, är han redo att ta sig an Dödsstjärnan.

Här blir det lite otydligt, vilket lopp är egentligen min Dödsstjärna, vilka skor motsvaras av en X-wing fighter, och borde jag skaffa en kortvuxen coach som jag bär på ryggen under distanspassen?

Sammanfattning: Om en knapp vecka är det Stockholm marathon. Jag är dåligt tränad och inte redo för personbästa. Jag tänker ändå öppna i personbästa-tempo och hoppas på erfarenhet, koncentration och några futtiga veckor med bra träning. Någon gång i livet ska jag stapla 42 km i 4:15-tempo på varann, och stå bakom mållinjen och titta på medan klockan slår över från 2:59 till 3:00.

Någon gång.

Men inte nu.