Göteborgsvarvet 2010

1.28.
Plats 410.
Varken dåligt eller bra, och flera omständigheter gör att det inte kunnat sluta annorlunda.

Egentligen var loppet redan klart när jag ställde mig i startfållan i solgasset, för sent för att få en plats långt fram, men med gott om tid att svettas i sollgasset innan startskottet.
Kroppen var trött. Det fanns inget utrymme att värma upp nära starten, och ingen vilja att jogga några km bort bara för att kunna göra stegringslopp. Ingen i min del av fållan, sannolikt inte jag heller, gav sken av att ha vilja eller förmåga att öppna med några km på 4 blankt.
Luften rörde sig inte. Det var varmt.
Startskott för eliten. Vänta 3 min. Iväg.

Själva loppet är egentligen helt händelselöst.
Svår trängsel och slalomlöpning km 1. Klockan visar 4:25.
Svår trängsel och slalomlöpning km 2 Klockan ånyo 4:25.
Trängseln glesnar något och jag försöker lägga ansträngningsnivån på 4:00. Varje km visar klockan 4:05-4:10.
Det är varmt. Efter 8 km börjar jag glömma bort att ta km-tider och kring 10-15 börjar värmen kännas kall. Jag fryser lite. Bestämmer mig för att dra ner på tempot, eller snarare att inte öka. Egentligen är det inget val. Benen kan tvingas att springa lite fortare, men viljan kan inte tvingas att tvinga benen. Jag varken orkar eller vill bli tröttare.
I mål. Mer nöjd än missnöjd, det hade helt enkelt inte kunnat sluta annorlunda.

Bakom mig på spårvagnen till hotellet hör jag hur en löpare kräks i sin gula plastpåse med rabattkuponger till Nordstan och reklam för Glenn Strömbergs pastafabrik.