Bålsta halvmarathon

Som tidigare påpekats inte helt mentalt laddad inför säsongsavslutningen. Gick i alla fall igenom den vid det här laget vedertagna pre-race rutinen:

1. Äta chips
2. dricka vatten
3. jogga lite
4. stretcha planlöst
5. jogga lite mera
6. köra stegringar till race pace
7. tänka "det här går inte"
8. ställa sig lagom nära startlinjen,
9. upprepa punkt 7 (med eftertryck)
10. göra ytterligare tafatta (läs clownlöjliga) stretchövningar
    
11. STARTA!

Första km gick inte oväntat för snabbt. Jag och löparen bredvid (trevlig kille från från Huddinge AIS) ropade "FAN, för snabbt!" i kör, helt spontant. Vi kom efter lite konfererande fram till likartade måltider och bestämde oss för att hjälpas åt. Trion jag, Huddinge och en grön tröja höll ihop fram till c:a 15 km. Lagom tempo första 7 km. Huddinge gjorde merparten av dragjobbet (stort tack!) och höll uppe tempot under de kritiska km 7-15, då huvudet hittar på mängder med helt giltiga anledningar att bromsa till bekvämlighetstempo, och det är lätt att låta sig luras. Efter c:a 15 km tappade Huddinge och jag och Gröna Tröjan fortsatte. Med 3-4 km kvar ökade jag lite och fick en lucka till Gröna Tröjan på några tiotals meter. Något övermodigt, visade det sig då benen, flåset och motivationen sade upp sig med dryga km kvar. Gröna Tröjan hade disponerat sitt lopp bättre; jämnt tempo, hakat på men bidragit ganska minimalt med draghjälp själv, och inte slösat energi på småprat (som jag och Huddinge) utan hållit sig knäpptyst. Med 300 m kvar gick GT förbi och jag kunde inte svara.

Nytt pers, 1:25:50. Tre pers på tre sprungna lopp (ok första räknas ju knappast, men ändå). Hur länge håller den trenden? Förhoppningsvis ett lopp till, för i Götet i maj förutspår Gissningsmästarn mellan 1:20 och 1:25.

Nu blir det helvila i 2 veckor, med planering av det Perfekta Träningsupplägget med STHLM Marathon som huvudmål.