söndag 7 mars 2010

varför? därför!

NU har jag bestämt hur snabbt jag vill springa STHLM marathon 2010; nämligen 3:06.

(vill används här i betydelsen "ämnar" / "ska" / "SKA om jag så faller död till tartanen på Stadion efter målgång på det att mina döttrar må växa upp faderlösa" / annat corny sätt att förstärka "vill")

Denna starka önskan att göra just 3:06 och inte 3:10 eller 3:08:49,5 kommer sig av tre omständigheter:

  1. 3:06 en bra tid. (inte elitbra eller så, men klart bra i kategorin motionär med viss ambition)
  2. 3:06 är inte rakt av omöjligt (förra söndagen joggade jag 3 mil, varav två fem-km-bitar i 4:24, det magiska tempot. Resten gick förvisso något långsammare.)
  3. och så slutklämmen, kontentan, kvintessensen, bottenlinjen: 3:06 på maratondistans är exakt vad som krävs för att få starta i grupp 1 B på Lidingöloppet.
Punkt 3 kräver lite förklaring. Löpning som hobby är en helt meningslös syssla (bortsett från hälsoeffekten). Träningen är enformig, jobbig och utförs under stora delar av året i klart olämplig utemiljö. Tävlingsmomentet är ännu mer meningslöst eftersom det går ut på att snabbast möjligt förflytta sig från punkt A tillbaka till .... just det, tillbaka till A. Vid slutet av maratonloppet är man alltså tillbaka ungefär där man började, fast man egentligen kunde ha varit i Knivsta eller Nynäshamn när man slutade springa (gäller Stockholmsmaran, om man sprang fågelvägen från start. I verkligheten kanske Tumba eller Södertälje är mer realistiskt.)

Just i denna meningslöshet ligger löpningens skönhet: att med stor omsorg och enträgenhet upprepade gånger uträtta just ingenting är vackert zenbuddhism-style.
Med detta perspektiv är punkt 3 ovan helt logisk: Om jag springer Stockholm Marathon på 3:06 kommer min nummerlapp nästa gång jag springer Lidingöloppet att börja på en något lägre siffra. Helt pointless.

OK, trots det omständiga resonemanget ovan är det 3:06 inte på något sätt snutet ur näsan.
Om jag klantarslar till det och väggar efter 30 km kommer jag skylla på värmen.

4 kommentarer:

  1. Bra och hög ambition och glasklart resonerat. Speciellt gillar jag att du redan nu redovisar anledningen till att du kanske inte når målet, vilket jag tror att du gör utifrån dina fina halvmara-resultat!!

    SvaraRadera
  2. ha ha, vad ska man säga. Byter man ut "meningslös" mot "fåfänglighet" (i betydelsen vanity), så skulle detta inlägg vara taget ur Gamla Testamentet.

    Din profil stämmer exakt på mig. Likheten är ambitiösa träningsprogram och skuldmedvetna bortförklaringar. Skillnaden är att jag hoppas springa på 3.40 istället för 3.06.

    SvaraRadera
  3. Har nu läst inläggen. Varför skriver du inte oftare? Vansinnigt bra. Och roligt!

    SvaraRadera
  4. Nja, jag har oftast inte så mycket att berätta. Som du vet är löpningsmani en ganska ovarierad sysselsättning. har man sprungit 10 x tusen meter en gång så lär det inte erbjuda så mycket överraskningar nästa. Fåfänglighet var ordet, sa Bull.

    SvaraRadera