torsdag 29 september 2011

Hur svårt kan det va?

Marathon är en horribel distans. Träningen innan är monoton och tidskrävande. Även själva loppet är monotont och tidskrävande, och dessutom smärtsamt och genant - i början känner man sig fånig för att man springer så långsamt, och i slutet känner man sig fånig för att man springer som en stelopererad krabba. Smärtan behöver inte kommenteras närmre.

Ovan nämnda negativa egenskaper utövar en märklig lockelse, vilket kanske är anledningen till att jag och många andra mediokra söndagslöpare utsätter oss för denna plåga upprepade gånger, när allt förnuft säger "lägg ner, anmäl dig ALDRIG mer till Stockholm marathon, det är faktiskt mycket vettigare att köpa cigg för 800 kr om året istället". 




Jag har länge hävdat att alla i arbetsför ålder utan fel på hjärta, lungor eller ben borde kunna springa 42 km under 3 timmar om de tränar ordentligt, och i en grå vrå i huvudet har några ider börjat gro:


Jag är i arbetsför ålder. Jag har inga begränsande lyten eller men. Jag borde kunna springa 42 km under 3 timmar.....

Ideerna snor ihop sig med varandra, bildar ett trassligt nystan av luddiga planer med tveksam verklighetsförankring, och plötsligt, bländande klar som en biblisk uppenbarelse; en konkret formulering:


Ävafan, husvårtkandeva? Jag tränar ok över vintern och gör STHLM maran under tre.


Tror jag...


5 kommentarer:

  1. Det låter som ett rimligt resonemang och jag har inget att invända. Men av erfarenhet vet vi båda hur det brukar bli (se ditt tidigare inlägg med rubriken Pointless).

    SvaraRadera
  2. Jovisst, som tur är har huvudet en tendens att prioritera konstruktion av träningsprogram framför realism, annars hade det varit tråkigt.

    Bra gjort i Berlin förresten!

    SvaraRadera
  3. Med realistiskt tänkande kommer man inte långt.

    Tack. Bra sprunget själv!

    SvaraRadera
  4. Bra beskrivet!!! Ja, jag ställer mig samma fråga, efter att ha sprungit halvmaran i sub4-fart så borde det fanken inte vara omöjligt att springa dryga 42km i något långsammare tempo, men återigen, glappet mellan teori och praktik brukar bli större än vanligt just på marathonsträckan. Kanske dags att anmäla sig snart...eller köpa cigg för 800kr...

    SvaraRadera
  5. Staffan: Gör't! Jag tror inte "mara-under-tre-träning" behöver bli så hemskt omfattande. Tänk 5-7 mil/vecka, 3 av dem på ett rejält långpass, ett långt tröskelpass och ett överfartspass, lite junk miles för resten. Hur svårt kan det va ;-) ?

    SvaraRadera