STHLM marathon 2012. Att frysa.

När det är sju plusgrader, regnar och blåser styv kuling känns det ganska kallt när man tagit av överdragskläderna. Man fryser. Hakan darrar, och ganska snart börjar man hacka tänder. Känseln försvinner sakta ur händerna. Fötterna känns inte längre som om de tillhör ens egen kropp.

Vid sådana förhållanden får uppvärmningen en lite mer central funktion än den vanliga ceremoniella (när man gör onödiga stegringslopp och besynnerliga löpskolningsövningar). Man fryser. Man måste bli varm. Efter några km jogg i närområdet kändes det bättre. Känseln kom tillbaka till händerna. Fötterna kändes fortfarande inte som om de tillhörde mig, men kanske en nära släkting eller åtminstone en bekant eller granne.

Loppet behöver inte beskrivas närmre. Bitvis fruktansvärd motvind. Lågt men ganska jämnt tempo. Liten svacka kring 35k. Krafter kvar att öka lite efter 40k trots stumma ben (och faktiskt springa om flera som trätt in in zombiestadiet). Ingen vägg. Flåset orkade bra men inte benen.

Medan jag var i rörelse höll jag mig varm, men efteråt, på Östermalms IP, frös jag mer än vad jag kan minnas att jag någonsin gjort. Händerna förlorade först känseln och sedan sin normala handfunktion. Fötterna (som fortfarande inte riktigt kändes som mina egna kroppsdelar) blev till den sortens tygtraseinklädda klumpar man träffar på hos uteliggare i Dickens-böcker. Det var komiskt och skrämmande på samma gång. Bredvid mig stod blåfrusna löpare i shorts och försökte dricka kaffe, men skakade så mycket att de spillde ut allting över nummerlappen. Jag försökte äta en varm korv, men lyckades inte greppa den, utan fick forma händerna till en skål och därifrån äta min korv, ungefär som en Golden Retriever som äter Frolic.

Efter lite mer lyteskomik lyckades jag byta om till torra kläder, dricka lite varmt kaffe och ta mig ner i tunnelbanans relativa värme. Skakningarnas våldsamhet avtog. De stelfrusna händerna blev till klor som blev till tassar som blev till mina vanliga händer. Någon timme senare, i ett badkar fullt av vatten nära kokpunkten, blev till slut mina fötter åter mina.