Ibland blir man snorig fastän man inte springer. Detta beror vanligen på förkylning och är dåligt för löpningen. Förkylning får man av folk man interagerar socialt med. En ganska stor del av livet är sociala interaktioner. Ofta är detta ganska bra, att få lite råd och glada tillrop av andra människor är tex bra för löpningen. Att få virus och övriga ospecificerade smittoämnen av andra människor är däremot INTE bra för löpningen. Alla blir lite småsjuka ibland, och som småbarnsförälder finns det egentligen inget sätt att undvika periodiserade bonnförkylningar. Snorsportarn har två småbarn som ser till att hans friska perioder inte blir för långa, och har därför på förekommen anledning tänkt igenom saken. Två självklara sätt att hantera småsjukor kan urskiljas:
- Kör på som vanligt (försämrar sjukan och löpningen)
- Helvila (försämrar inte sjukan, försämrar löpningen gravt)
Dessa två kan kombineras till ett tredje alternativ (som snorsportaren anser är ganska smart i all sin enkelhet):
Lägg en "planerad" lågvolymvecka när du fått snorhosta! Man joggar några kilometer några dagar i veckan (helt görligt), kommer upp i en veckovolym på ett par mil, och kan nöjt tänka "periodisering... superkompensation... mmm..." Sjukan erkänns inte som ett problem, utan sopas under mattan med några eleganta handgrepp.
Kanske tangerar detta gränsen för vanligt självbedrägeri, men jag är inte säker. Plan för veckan:
10 k lugnt tempo, 7 k lugnt tempo, 16 k lugnt tempo.
Hihi...det här var en kul löparblogg! :)Kommer att återvända helt klart!
SvaraRadera